7 feb. -09 - Hela livet upp och ner!
Har äntligen lyckats samla mig lite för att berätta vad som hänt, då jag ju varit väldigt frånvarande
i bloggen.
I tisdags morse, då jag var hemma med Jesper som var sjuk, så ringde min mamma kl. 8.30.
Jag förstod genast att nåt hade hänt, för hon skulle aldrig ringa den tiden annars.
Hon berättade då nåt man aldrig någonsin hade trott man skulle få höra eller uppleva.
Min pappa hade bara en stund tidigare fått en stor hjärtinfarkt och hela livet blev upp och ner
då dom genast kallade upp oss till Kungälvs Sjukhus. Jag förstod genast hur allvarligt läge var
och visste inte om vi skulle hinna fram innan det var för sent.
Tack vare att han jobbar på sjukhuset så kom han under vård fantastiskt fort.
Vi hann knapp upp förrän dom skickade honom nersövd i poliseskorterad ambulans till Sahlgrenska
där han under tisdagen genomgick 2 operationer.
Han har legat i respirator för lungor och andnings skull och även kopplad till en maskin som kallas
ecmo,som enkelt förklarat avlastar och hjälper hjärtat med att transportera runt blodet i kroppen.
Igår blev jag och min mamma inkallade till sjukhuset för att 3 läkare ville träffa oss och prata om
måndagens operation där dom hade planerat att sätta in nån ersättningspump då pappas eget
hjärta är förbrukat. Det känns som "korvstoppning" med all denna info och alla fakta, som om
hjärnan svämmar över. Läkarna informerade oss även om att dom kommer att börja jobba
parallellt med att hitta ett nytt RIKTIGT hjärta och genomföra en transplantation. Min pappa
och även jag har den ovanligaste blodgruppen och inte att förglömma att han är 1,95 lång och väger ca
100 kg, så det är ju naturligtvis inte vilket hjärta som helst som duger och läkarna sa att ibland kan man
få vänta uppemot 2 år på ett nytt hjärta.
Igår kväll åkte jag, mamma och mormor upp för att hälsa på igen och när vi bara varit där en kort stund
så kom en av läkarna, som vi tidigare pratat med på dagen, in på rummet. Jag fick hjärtat i halsgropen,
och man befarar ju alltid det värsta. Men denna gång var det ett positivt besket, det första och bästa
sen i tisdags. Det hade dykt upp ett hjärta som matchar pappa!!! Det var bara några slutliga prover som
skulle tas och skickas iväg med flygplan till den destination där hjärtat fanns. Och kl. 23.05 igår fick
vi klartecken på att allt stämde till 100%. Så kl. 00.30 inatt rullades pappa iväg till op och hjärtat skulle
anlända kl. 02.30.
Så här sitter vi nu hela familjen, samt min mamma och bror som bott här hos oss sen i onsdags,
och väntar på telefonsamtalet som kommer att berätta hur det gått.
Har upptäckt de sista dagarna att det inte finns nåt värre än att bara vänta och vänta på besked!!
Hoppet är ju det sista om överger människan, så nu hoppas vi och håller alla tummar vi har för att
det här går vägen!!
Efter många dagar med berg och dalbana och många tårar och mycket förtvivlan var det skönt att
äntligen få skriva av sig lite.
Tack alla underbara vänner för stöd via telefon, sms och msn.
krAM Anneli
i bloggen.
I tisdags morse, då jag var hemma med Jesper som var sjuk, så ringde min mamma kl. 8.30.
Jag förstod genast att nåt hade hänt, för hon skulle aldrig ringa den tiden annars.
Hon berättade då nåt man aldrig någonsin hade trott man skulle få höra eller uppleva.
Min pappa hade bara en stund tidigare fått en stor hjärtinfarkt och hela livet blev upp och ner
då dom genast kallade upp oss till Kungälvs Sjukhus. Jag förstod genast hur allvarligt läge var
och visste inte om vi skulle hinna fram innan det var för sent.
Tack vare att han jobbar på sjukhuset så kom han under vård fantastiskt fort.
Vi hann knapp upp förrän dom skickade honom nersövd i poliseskorterad ambulans till Sahlgrenska
där han under tisdagen genomgick 2 operationer.
Han har legat i respirator för lungor och andnings skull och även kopplad till en maskin som kallas
ecmo,som enkelt förklarat avlastar och hjälper hjärtat med att transportera runt blodet i kroppen.
Igår blev jag och min mamma inkallade till sjukhuset för att 3 läkare ville träffa oss och prata om
måndagens operation där dom hade planerat att sätta in nån ersättningspump då pappas eget
hjärta är förbrukat. Det känns som "korvstoppning" med all denna info och alla fakta, som om
hjärnan svämmar över. Läkarna informerade oss även om att dom kommer att börja jobba
parallellt med att hitta ett nytt RIKTIGT hjärta och genomföra en transplantation. Min pappa
och även jag har den ovanligaste blodgruppen och inte att förglömma att han är 1,95 lång och väger ca
100 kg, så det är ju naturligtvis inte vilket hjärta som helst som duger och läkarna sa att ibland kan man
få vänta uppemot 2 år på ett nytt hjärta.
Igår kväll åkte jag, mamma och mormor upp för att hälsa på igen och när vi bara varit där en kort stund
så kom en av läkarna, som vi tidigare pratat med på dagen, in på rummet. Jag fick hjärtat i halsgropen,
och man befarar ju alltid det värsta. Men denna gång var det ett positivt besket, det första och bästa
sen i tisdags. Det hade dykt upp ett hjärta som matchar pappa!!! Det var bara några slutliga prover som
skulle tas och skickas iväg med flygplan till den destination där hjärtat fanns. Och kl. 23.05 igår fick
vi klartecken på att allt stämde till 100%. Så kl. 00.30 inatt rullades pappa iväg till op och hjärtat skulle
anlända kl. 02.30.
Så här sitter vi nu hela familjen, samt min mamma och bror som bott här hos oss sen i onsdags,
och väntar på telefonsamtalet som kommer att berätta hur det gått.
Har upptäckt de sista dagarna att det inte finns nåt värre än att bara vänta och vänta på besked!!
Hoppet är ju det sista om överger människan, så nu hoppas vi och håller alla tummar vi har för att
det här går vägen!!
Efter många dagar med berg och dalbana och många tårar och mycket förtvivlan var det skönt att
äntligen få skriva av sig lite.
Tack alla underbara vänner för stöd via telefon, sms och msn.
krAM Anneli